Sprang på lite bilder ifrån Sarjevos senaste matcher som jag vill dela med mig av. Först omgången efter Vedrans död, Mot Olimpik borta. Inga Horde Zla på läktaren, utan bara en stor målning av Vedrans anikte, ackompanjerad av en banderoll med texten "Vila i Frid, Vedran". Detta för att Vedran skulle vara den enda att se matchen... När Sarajevo gör mål springer alla spelarna över hela plan för att fira tillsammans med Vedran. Matchen efter det, hemmamatch mot Zvijezda. Första hemmamatchen efter dödsfallet. En hälsning till Vedran, och ett tack till all supportergrupper som har visat stöd på läktarna runt om i Europa.
Då ska vi ta och runda av den här temaveckan (som dessutom dragit ut en del på tiden) med att titta på de 3 Istanbullagen som fullständigt dominerat Turkisk fotboll de senaste 50 åren. Denna domination är en av orskerna till att Istanbulklubbarna är väldigt impopulära bland motståndarsupportar ute i landet. Detta får till följd att deras bortaföljen är ganska små och i vissa fall obefintliga då de är rädda att bli attackerade. Det finns naturligtvis undantag, men Istanbulklubbarna är, alla tre, betydligt bättre hemma än borta.
Vi börjar med Fenerbahce, där interna stridigheter de senare åren har gjort att läktarstödet har blivit lidande. Det förekommer anklagelser från grupperingar om att klubben, och framförallt klubbens president, ska ha hanlitat maffia för att tysta ner de kritiska sångerna på läktarna. Detta har gjort att ingen av de tre större grupperingarna (Genç Fenerbahçeliler, Kill For You och Group CK) har kunnat komma till sin rätt. Generellt ses också Fenerbaches fans som de svagaste av de tre stora. Lite bilder: och så videos. (mest första delen ifrån ett derby mot galatasaray som är intressant här)
Gammalt klipp från mötet med parma i slutet av 90-talet
Ett dåligt klipp på ett trevligt konfettitifo
Och slutligen ett tomteblosstifo
Vi hoppar vidare till Galatasaray. Galatasaray har under de senaste 3 decennierna varit ledande inom läktarstöd och koreografier i Turkiet. när UltrAslan bildades genom en sammanslagning av de 64(!) grupper som tidigare funnits på Ali Sami Yen stadion, var det födelsen på den mäktigaste läktargrupperingen i Turkiets historia. Under 2000-talets första 5 år var Galatasaray klart ledande på de Turkiska läktarna. Mycket kan tillskrivas enigheten under UltrAslan, men en liten utbrytargrupp under namnet Yürüyedur bör också nämnas i sammanhanget, då de stod för mycket av eldandet och kaoset på läktarna under de tidiga åren av detta millenium. 2005 kom Yürüyedur i konflikt med UltrAslan och försvann som grupp ifrån läktarna. När UltrAslans ledare och grundare Alpaslan Dikmen dog 2008 tappade gruppen tyvärr mycket av sin samhörighet och interna stridigheter blossade upp. Dessa verkar nu vara över och UltrAslan igen står enat och är på väg mot bättre tider.
Fenerbahce derby 01-02 Mot Barcelona i CL 02-03 Bortaderby mot besiktas 04-05 Mot PSV i Champions League
Derby mot Fenerbahce 07. Någon slags protest, men jag har inte kunnat lista ut mot vad...
Ytterligare ett derby mot Fenerbahce. OBS! stäng av ljudet! :)
Borta mot Fenerbahce. Hmmm....har vi hört den här ramsan förr?
Besiktas har jag redan uppmärksammat i bloggen ett par gånger. Dels efter deras möte i CL med manchester United men också med någon ytterligare video. Besiktas fans (Carsi) är mest kända för en oerhörda ljudvolym hemma på İnönü. De ska enligt osäkra källor (dvs carsi själva) ha världsrekordet i högst uppmätta ljudvolym (132 decibel) på en fotbollsstadio, från en match i Champions League mot Liverpool.
Men de kan inte bara sjunga högt, de kan elda också. Här firar de ligaguldet
Vi avslutar med ett klipp till ifrån manchester United matchen för några veckor sedan. Avspark...
Så vad har vi då lärt oss på vår temavecka? Jo, Turkar är fruktansvärt passionerade för sina lag, Följer dem i vått och torrt genom seriesystemen. Vi har också lärt oss att de gillar växelramsor och den där "laylaylay" ramsan som ALLA lag verkar ha en version av. Vi har lärt oss att de gillar att elda, och att de använder gröna bengaler flitigare än någon annan. Vi har också sett att passionen ibland tar våldsamma uttryck och att vapen är ganska vanligt förekommande.
Personligen har jag lärt mig att turkar gillar att lägga upp youtubeklipp med dålig musik över läktarljuden, att de är dåliga på engelska men väldigt glada och stolta om att berätta om sina klubbar.
Härnäst; sammanfattning av helgen och efter det sammanfattning av Europacupspelet under veckan.
Fantastiskt dåligt uppdaterat här i helgen. Alkoholens fel, säger jag. Nu blir det en titt på de mindre klubbarna i den hårt Istanbul dominerade Superligan (Endast ett lag bortsett från de 3 stora har nånsin vunnit ligan; Trabzonspor).
Vi börjar med det enda Ankaralaget som har något följe att tala om; Ankaragücü. Jämfört med många andra Turkiska klubbar så är det inte ett jättestöd de har. Men jag väljer ändå att ta med dem för att kunna prata om vänskapsbanden de har med Bursaspor. I varje match Ankaragücü spelar så sjunger man i den 16:e minuten en hyllning till sina bröder i Bursaspor. Officiella halsdukar är ofta gröna(Bursaspor) på ena sidan och gulblå(Ankaragücü) på andra. Videoklippet nedan visar 16:e minuten på en Ankaragücü match
Från en Bursaspor match mot Ankaralaget Gençlerbirliği
Turkar älskar växelramsor, det är en sak som är säker.
Vi lämnar Ankaragücü där och tittar närmare på deras vänner ifrån Bursa. Något som utmärker Bursaspor fansen, som går under det aningen underliga namnet Texas, är deras förkärlek för gröna bengaler. Kan någon med koll upplysa mig om varför dessa gröna bengaler inta används oftare?
De kan sjunga också, men framförallt har de en hel del lustiga armrörelser och klappningar för sig.
Inmarschmusik och hlasdukar som vaggar fram och tillbaka. Ganska unikt.
I 6:e minuten i varje match hyllar man brödraskapet med Ankaragücü
Idag ska vi kolla på ett gäng lag i de lägre serierna som har fina följen. Vi börjar med Göztepes vänner i Sakaryaspor. Också Sakaryaspor ligger i den 3:e divisionen för närvarande. Vi går direkt på videoklippen:
Underbar växelramsa som ni förmodligen sett förr
Tomtebloss mot linjedomaren. Som inte bryr sig ett jota.
Ytterligare en växelramsa
Vi fortsätter med Göztepes bittra fiender och Izmirrivaler i Karsiyaka. Karsiyaka spelar för närvarande i andra divisionen. Göztepe och Karsiyaka innehar ett inofficiellt världsrekord för antal åskådare i en andradivisons match när de möttes i andra divisionen 1981. Åskadarantalet var 80000.
Vi börjar med ett klipp ifrån säsongen 07-08
Ett klipp med en växelramsa med rätt bra volym på
Och så på en bortamatch i Bursa
Vi avslutar dagen med en intressant, och en aning skrämmande, turkisk dokumentär (textad på engelska) om hatet mellan Karsiyaka och Göztepe. För en utomstående ganska svårt att förstå...
För del 2 av temaveckan stannar vi kvar i tredje divisionen och åker långt österut på den turkiska sydkusten till staden Adana. Där hittar vi laget Adana Demirspor som med få undantag har harvat i de lägre divisionerna i Turkiet de senaste 20 åren. Ändå har laget en samling fanatiska fans som utan tvekan kan mäta sig med de större klubbarna. Jag är oerhört imponerad över lojaliteten och fanatismen hos Simsekler Grubu.
Vi börjar med lite bilder från de senaste säsongerna.
Förutom att vara sjukt bra på hemmaplan åker fansen på bortmatcher i rejäla nummer också. Här är ett underbart klipp där Adana enbart fått 100 biljetter på grund av en regel där bortafans enbart får 5% av biljetterna. Så då står resten av fansen utanför istället.
Här borta mot Tarsus
och till slut en bonusbild från en bortaresa mot Mersin Idmanyurdu
Men det är trots allt på hemmaplan de är som bäst. Här kommer ett gäng videoklipp. Mot Izmirspor
Mot Mersin
Utöver ett bra läktarstöd är Adana Demirspor intressanta ut ännu en aspekt. De är ett av få lag med fans som har en tydlig politisk profil i Turkiet. Fansen är långt åt vänster och det vajar fanor med Ches porträtt under varje match. Man kan tycka vad man vill om det politiska ställningstagandet, men man ska komma ihåg att det är svårt att vara öppet politisk i Turkiet, och fansen lider av hård repression på grund av detta. I somras spelades även en vänskapsmatch mot Livorno (Italienskt lag med fans som står långt till vänster). Lite därifrån:
Jag fick en hel del respons på mitt förra inlägg om temavecka, och efter att ha funderat lite så bestämde jag mig för att köra på en temavecka om Turkiet. Mest för att jag inte kan så mycket om läktarkulturen där själv, och jag är en nyfiken jävel. Men också för att Turkiska fans besitter en fanatism som få andra länder kan mäta sig med.
Jag letar fortfarande efter bra information om de mindre klubbarna i Superligan, så om nån sitter på sån information, maila gärna mig (mailadress finns tll höger)
Om nån tycker jag missar nåt lag så hojta till, jag är långt ifrån nån expert på den turkiska läktarkulturen.
Vi börjar ifrån botten, med det klassiska laget Göztepe från Izmir - laget som spelade i Superligan så sent som säsongen 02/03 och ligger 11 i maratontabellen. Men det gick snabbt utför. Efter att de haft svåra ekonomiska svårigheter förbjöds de att köpa nya spelare och fallet var ett faktum. Efter ett dyk rakt igenom serissystemet ner till 5:e divisionen och amatörfotboll blev klubben uppköpt och klättringen uppåt kunde börja. För närvarande ligger de i andraligan (tredje divisionen). Divisionen över ligger ärkerivalerna Karsiyaka. Rivaliteten dessa klubbar emellan är bland de mest infekterade i hela Europa, och den porträtterades delvis i "The Real football factories: international". En rivalitet som vi återkommer till senare under veckan.
Supporterklubben går under namnet Yali, färgerna är gult och rött och lojaliteten är som ni förstår stor.
Vi börjar med ett klipp ifrån 2006 när de ligger i Division 4 och i slutet av säsongen relegeras igen. Bortamatch mot Aydin. Växelramsan i slutet är underbar!
Ytterligare ett klipp från säsongen 06/07.
07/08 spelade alltså Göztepe i 5:e divisionen och i en amatörliga. Men inte ens då svek fansen. Här är lite blandade bilder från den säsongen.
en filmskevens ifrån hemmamötet med Özdere i amatörligan. Den uppmärksamme noterar halsdukar ifrån Sakaryaspor, som de har ett vänskapsband med. Vi återkommer till Sakaryaspor senare.
Ytterligare en filmsekvens, med rätt udda armrörelser.
Men sen påbörjades då klättringen, och efter att ha gått upp ur amatörligan gick man rakt igenom nästa division och ligger säsongen 09/10 alltså i tredje divisionen. Här är ett gäng bilder från föregående säsong. och vi avslutar ett videoklipp från samma säsong.
Det blev inte den vildaste starten på veckan, men tro mig, det kommer...
Det blir en liten kvaluppdatering, trots allt. Uteslutande ifrån Östatsländer, då de verkar vara de enda som har nåt organiserat kring landslagsmatcher.
Först Ukraina, som mötte England hemma.
Litauen i Österrike
Bosnien i Estland. Vedran hedrades även med 24 tysta minuter i matchinledningen av BH Fanaticos (Vedran blev 24 år).
Vi avslutar med en bonusbild på hur de polska supportrarna bemöttes i Prag.
När vi nu går inför en fotbollsfri vecka så skulle jag uppskatta tips om vad jag ska fylla en hel veckas bloggande med. Jag har funderat på att en specialvecka, där jag inriktar mig speciellt på något land. Vad vill ni helst se? Kommentera!
Jag hade tänkt göra nån slags sammanfattning av VM-kvalet hitills, men jag somnade. Så tråkigt var det. Så jag bjuder på lite Brailianskt strobo-kaos, signerat Cortiba istället.
Vi börjar i Italien där Parma åkte till sina vänner i Genoa; Sampdoria Milan i Bergamo mot Atalanta i serie C1 tog Pescara emot Ternana
I polen protesterades det mot censur av flaggor och budskapsbanderoller på alla arenor genom tysta första halvlekar.
Widzew Lodz röjde på bra i andra efter att ha suttit tysta i första.
Slask Wroclaw mötte Wisla Krakow för en "vänskapsmatch". Notera Wisla halsdukarna. Också matchen Wisloka Debica - Siarka Tarnobrzeg var en "vänskapsmatch"
I Portugal var Porto på bortamatch mot Olhanense
Nästa anhalt Ryssland, där Zenit återigen tog emot ett Moskva lag. Denna gång Dynamo Zenit fans hade också lagt vantarna på en banderoll ifrån Dynamo fans ifrån St. Petersburg. Som eldades upp. Vi avslutar med en sväng till Marocko och lite bilder ifrån Wydads möte med Salé
Det var allt för den här gången. Med tanke på att det är landslagsuppehåll i alla ligor kommer det vara lite tomt på nya bilder ett tag. Ska se vad jag kan skrapa ihop i landslagsväg.
